Skatterättsnämnden har i sitt besked ansett att ett styrelseuppdrags personliga art innebär att styrelsearvodet ska beskattas som inkomst av tjänst, förutom i vissa fall som när det gäller uppdrag begränsat i tid gällande ett särskilt avgränsat saneringsuppdrag.

Sökanden är verksam som styrelseledamot i ett stort antal bolag och avser fortsättningsvis att utföra vissa av dessa uppdrag på konsultbasis via sitt helägda bolag. De flesta av de tilltänkta styrelseuppdragen avser bolag i vilka sökanden till viss del är delägare, indirekt eller direkt. Mot den bakgrunden vill sökanden veta om de arvoden som betalas ut ska beskattas som inkomst av tjänst för honom.

Vid bedömning av om en uppdragstagares verksamhet bedrivs självständigt, vilket är ett krav för att det ska röra en inkomst av näringsverksamhet, ska särskilt beaktas vad som avtalats med uppdragsgivaren, i vilken omfattning uppdragstagaren är beroende av uppdragsgivaren och i vilken omfattning uppdragstagaren är inordnad i dennes verksamhet. Lydelsen har kommit till som ett led i att parternas avsikt att ingå ett uppdragsavtal och de villkor som styr uppdraget skulle få ökad betydelse vid bedömningen, i syfte att fler ska kunna få sin verksamhet bedömd som näringsverksamhet. Skatterättsnämnden har i sin prövning funnit att tidigare praxis enligt vilken en presumtion för att styrelseuppdrag är personliga alltjämt är aktuell. Därmed ska styrelsearvodena beskattas som inkomst av tjänst hos sökanden.

Tre av de sju ledamöter som deltog i avgörandet var av skiljaktig mening och framförde att en samhällsutveckling och rättsutveckling skett som talar för en större acceptans för utförandet av personliga uppdrag. Enbart det förhållandet att styrelseuppdraget är personligt ska därför inte vara ett hinder för att detta drivs i näringsverksamhet.

Avsikten med det utvidgade näringsbegreppet var dels att det skulle underlätta och främja entreprenörskap. Framförallt skulle det bli lättare för de personer som enbart haft en eller ett fåtal uppdragsgivare att ändå anses vara näringsidkare. Många har därtill tolkat bestämmelsen som att den inneburit en ökad acceptans för personer som har många skilda uppdrag av personlig karaktär och att dessa kan drivas i bolagsform i de fall där parterna uttryckligen avtalat om att ingå uppdragsavtal. Förutsättningarna för detta ställs på sin spets om HFD inte ändrar nämndens besked i enlighet med de tre skiljaktiga ledamöternas mening. Det blir av vikt att följa HFD:s inställning till frågan samt fundera på vad för slags uppdrag som faktureras genom bolag.