Kammarrätten har prövat klassificeringen av utbetalningar från utländska stiftelser i en dom som avser ett överklagat skattebeslut. I detta fall gällde det utbetalningar från två amerikanska truster. Kammarrätten gick på Skatteverkets linje och ansåg att trustegendomen var avskild och utgjorde självständiga förmögenhetsbildningar. Trusterna ansågs motsvara svenska familjestiftelser vilket medförde att förmånstagaren tjänstebeskattades för mottagna belopp.

Trusterna hade upprättats av den skattskyldiges far och den skattskyldige var den enda angivna förmånstagaren i båda trusterna. Av villkoren för den ena trusten framgick att stiftaren under sin livstid kunde avsätta förvaltaren och tillsätta en ny, samt att stiftaren hade möjlighet att förfoga över tillgångarna. Efter stiftarens bortgång fanns dock inte någon motsvarande rätt för någon annan att avsätta förvaltaren eller förfoga över tillgångarna.

Den skattskyldige ansåg att konstruktionen skulle jämställas med gåvor från hans far med villkor om särskild förvaltning enligt föräldrabalken, och att han därför skulle beskattas som ägare av tillgångarna i trusterna.

Att den skattskyldige var den enda förmånstagaren och att tillgångarna skulle förvaltas i trusterna fram tills att han uppnått en viss ålder ansåg kammarrätten tala för att den skattskyldige skulle betraktas som ägare till tillgångarna. Mot detta vägdes dock att tillgångarna i trusterna efter faderns bortgång var avskilda, att tillgångarna överförts till trusterna för att varaktigt förvaltas i enlighet med vissa bestämda förutsättningar, och att förvaltaren i trusterna haft ett stort inflytande över tillgångarna i trusterna. Sammantaget bedömde kammarrätten att stiftelsebildningar uppkommit i de två trusterna och att dessa motsvarar svenska familjestiftelser varmed beslutet att beskatta utbetalningar från dessa var riktigt.